$

ännu en dag av att bara slappa.
men imorgon så ska jag försöka hitta på nåt.
nått kul,
känns som att jag behöver det just nu
allt negativt som kan hända typ,
har hänt denna helgen
därför har det vart ganska tungt.
igår trodde jag inte att jag skulle sluta gråta
va helt övertygad om att det aldrig skulle ta slut
antingen så är det allvarligt
eller så är jag bara extremt känslig
jag hatar att jag bryr mig så mycket om folk
önskar att jag bara kunde dra ner på det lite
för detta tär på mig inombords
jag vill verkligen hjälp alla,
och jag börjar inse först nu att jag aldrig kommer räcka till.

Jag vill tacka zanna för att ha varit ett extremt stöd denna helgen. För till dig behöver jag inte säga vad det handlar om eller vem det handlar om. Jag säger bara att jag inte mår så bra och that's it.
och det känns så jävla skönt. att du bara är där och stöttar och säger att det kommer ordna sig.
Det känns som att dina ord är verkliga.

Jennifer:
Du är en del av min familj numera. Jag ser dig som min egen lillasyster.
Och alla försök jag har gjort för att hjälpa dig har misslyckats. men jag kan inte ge upp, det är inte jag.
Jag kan inte låta de va, och jag är ledsen för det.
Och jag är ledsen om jag inte har vart en så bra vän den senaste tiden. Har ingen bra ursäkt för de igentligen, det har bara blivit så.
Och även om du inte kan förstå hur mycket jag älskar dig så vill jag ändå att du försöker.
För jag släpper aldrig taget, aldrig.


puss