$

Extremt lat dag idag. Har vart sådär jobigt slö hela dagen. Dock så va jag ute och cykla på eftermiddan, höll på att dö typ.
När man är sådär jobbigt trött som jag har vart idag så kommer man och tänka på så många konstiga saker.
T.ex så slog mig tanken att om jag alltid kommer va som jag är nu. Eller kommer jag förändras ?
Kommer jag kunna gå som dom där glada människorna på stan och bara vara glad. Utan att tänka på nåt problem eller nåt liknande.
Kommer de någonsin bli så?
Fri från bekymmer..
Guess not.
Och då känns allt helt plötsligt hopplöst.

Men så kollar jag på min lillebror, Max.  Och så ser jag glädjen i hans ögon. Det räcker att jag ler mot han så börjar han gapflabba. Känns så underbart när man hör hans bubblande skratt.
Guuuud, vad jag älskar min familj.
Över allt annat på denna jorden, hade kunnt göra precis vad som helst för att göra de glada och för att skydda de från allt ont.
Jag vill aldrig se dom ledsna eller sårade, aldrig.. någonsin.

Enorm kärlek till de <3

pusssss