its the wrong kind of place

jag vet inte vad som hände, men det känns inte likadant längre.
jag kan inte läsa dina tankar som jag kunde göra förut.
vänskap kanske också blir vuxen, vad vet jag.
det enda jag vet nu är att jag vill gå tillbaka några år när vi bara hade varandra.
jag menar inte att våran vänksap har försvunnit helt, absolut inte.
bara att det där lilla speciella emellan oss har försvunnit.
eller kanske är det bara gömt litegrann?
hur många människor som går ut och in i ditt liv,
så vet du att jag alltid kommer stanna kvar.

Vi är dom som kan skratta åt allt som är svart
Vi är dom som förlorar men jublar ändå
Vi är dom som kan skratta åt allt med varann
vi är dom som kan gråta när ingen ser på

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0