$

glädjen varade inte längre, som vanligt.
känns som att jag är tillbaka på ruta 1 igen.

men nu kanske jag kan ta itu med det på riktigt.
eller jag vet inte, jag kanske aldrig kommer göra de.
det kanske alltid kommer finnas där. det enda sättet är nog att stoppa undan de långt, långt inne.

men jag visste ju hela tiden. varför gör du mig så blind?

jag vill vara med dig.
det kanske tar ett år eller tio år.
det kanske tar föraltid.
åh gud. hur ska jag ta mig ur dethär?
en sak är säker,
jag kommer inte låta detta hända igen, någonsin.


"jag vill inte att du ska lida för att jag är känslomässigt förstörd"
sorry hunni, i guess i did anyway..