emotions..
jojjo.
vafan händer?
varför förlorar jag dig.
du är ju tamigfan min bästa kompis, varför har jag inte hört av mig ?
varför har inte du hört av dig..
blev vi för upptagna med våra egna liv.
hur kunde det bli så, "våra egna liv"
det livet vi hade innan va det vi delade.
när jag har inte har dig vid min sida. så blir jag känslolös och kall.
jag bryr mig inte om någon. jag är otrevlig.
kom tillbaka till mig
ta fram de bästa sidorna av mig
så som det alltid har vart innan
och jakob är en jättebra kille, men låt det inte bli som innan..
låt mig inte börja tycka illa om han för att han tar all din tid
(nuvet jag inte hur mycket du har vart med han de senaste, men anyway)
jag är borttappad, joanna snälla, hitta mig igen.
(jag vet att detta va ett sjukt personligt inlägg, och jag hoppas inte du blir arg jojjo, men jag va tvungen att få ut det nånstans och det är ingen jävla som bara vill lyssa, alla har bara massa åsikter. så screw em')
Jag känner ungefär likadant.. saknar dig varje dag, tänker på dig med gråten i halsen typ.. nu har jag legat i nästan 40 graders feber sen i tisdags.. jag saknar dig gånger tusen! och jag är faktiskt inte mycket med någon just nu. sover typ bara tillsammans med jakob o det gör ju ingen direkt skillnad.. antar att vi inte ses så mycket för att båda har nya människor att lära känna och vi, speciellt du vet jag har mycket att hålla i i skolan... tror vi hittar en sätt att få det här att smälta ihop snart.. vi verkar ju iallafall känna likadant? såfort jag är frisk nog kommer jag förbi dig, bara sådär... för det är ju så vi alltid har haft det.. du är min bästa vän o jag hoppas det alltid kommer bli så. för det tror jag.. vill det med... "du är min bästaste bästa vän"... jag är typ ständigt rädd att du ska hitta bättre vänner än mig.. fast jag får väl inse att det kan nog inte bli bättre än oss.. tillsammans?
