every day, every night

medans livet rullar på så skaffar man sig stöttepelare, 
personer som kommer fånga dig när du faller
personer som kommer kämpa för att hålla dig ovanför ytan
personer som du kommer ha dom lyckligaste stunderna i livet med
personer du kommer både skratta, gråta och bråka med.
men ibland så händer det att stöttepelarna försvinner
som att riva ut ett kapitel i en bok om ditt liv
och sen går man där haltandes.. halv..
"inte konstigt att dina vänner lämnar dig"
jävlar va ont det gjorde
jag fick börja plåstra om mitt hjärta ännu en gång
jag trodde vi sa föralltid




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0