$

det är ganska galet ändå. sånt man aldrig tror man klarar sig ur, eller sånt man tror aldrig ska sluta svida.
man tar ju sig ur de, och ja, såren blir till är som bleknar med åren.
och det är så jävla skönt att slippa tänka på dig längre varenda gång det kommer en jävla kärlekslåt.
att kunna träffa andra utan att ständigt jämföra dom med dig.
du finns alltid kvar, det vet jag. men inte alls på samma sätt längre.
innan va du nåt smärtsamt att tänka på, alla minnen, tårar och skratt..
men nu.. nu ser jag det bara som ett fint kapitel i livet.
även om du skadade mig för livet typ. så försöker jag att bara minnas den fina tiden vi hade tillsammans.

så för er som har sånadär svidande sår, ni kommer ur det. kanske inte helst friska och hela, men ni kommer ur det. låt det ta sin tid att läka bara :)

puss