i dont want the world to see me

"you're the closest to heaven, that i'll ever be"

Jag saknar min vän, min andra halva.
Människan som jag har gått hand i hand med mig, genom allt.
Jag saknar när tiden var lätt.
När det absolut värsta som kunde hända va att att pojkvännen gjorde slut.
När växte vi upp du och jag?
Nog va de allt för tidigt.
"hårt mot hårt, vi vet hur stål ska smidas, du är mitt andra jag, utan den dåliga sidan"
Varför känns det så längesen, eller det kanske de är?
Vad gjorde livet med oss?
Varför gled vi motvilligt in på olika vägar..
Och tänk alla glada stunder, alla promenader, alla skratt.
Humorn, som bara vi förstod.
Lollo&Hejje.
Det va något speciellt med oss-
Något som ingen annan förstod.

Jag älskar dig


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0